Egentligen vill jag skrika och kasta saker omkring mig

Det är min tur att vara på dåligt humör. Det har liggat och bubblat lite diskret under ytan hela dagen och jag har försökt att vara socialt asocial eller asocialt social - allt för att visa hänsyn till min omgivning. Om allt flutit på som det aldrig gör idag, hade det möjligtvis kunnat passera utan att någon märkt det. Men självklart ska allt gå emot mig.

1. Är på väg till skolan, knackar på min följeslagares dörr och väntar, väntar lite till och ytterligare lite till. Hon är inte hemma, hon är på körskolan. Tack och hej, spring sista biten till skolan - själv.

2. Kapitel ur Oliver Twist ska avverkas under första lektionen. Minnen som inte ska lyftas till ytan i skolan, lyfts till ytan.

3. Tre stycken böcker till en kurs skulle hämtas. Den ena titeln mer upphetsande än den andra. Den sammanlagda vikten av böckerna för tankarna till idrott och övrig ofrivillig fysisk ansträgning.

4. Matlust saknas.

5. Samhällskunskapens tilldelade ideologi ger mig ett dåligt humör utan större ansträgning. "Varför heter det 'människa' och inte 'kvinniska'?" Kan de inte ens försöka ägna sig åt något riktigt problem?

6. Efter halva fotolektionen inser jag att ISO-värdet har varit på 3200 - något som ska ligga på ett så lågt värde som möjligt.

7. När dagens bilder ska överföras börjar det med att dator nr. 1 saknar mappen jag vill ha, dator nr. 2 inte klarar av att läsa minneskortet, dator nr. 3 låser sig innan den ens har startat och att dator nr. 4 vittnar om att jag inte har tagit mer än ett bra kort.

8. Jag går hem från skolan och nynnar på "Fem elefanter balanserade på en liten, liten spindeltråd. Det tyckte de var så intressant, så de gick och hämtade en annan elefant. Sex elefanter...".

9. Mobilen haverar och kan inte skicka iväg sms som kunde ge skjus.

10. Bussen missas.

Avslutningsvis, jag vill inte vara här och jag vill inte vara där. Ett isolerat rum utan teknik och utan människor skulle väcka all lycka. Det var förmodligen bra att bussen missades med tanke på att jag som person kanske inte är den allra mest önskvärda att umgås med i denna stund.